Restaking av krypto: En komplett guide

Restaking gör det möjligt för validerare på blockkedjor som Ethereum och Solana att återanvända sin stakade kryptovaluta för andra tjänster baserade på bevis på insats (PoS).

Staking är en viktig del av PoS-konsensusmekanismen som används av många av världens största blockkedjenätverk. Det involverar personer som kallas validerare som låser en mängd inbyggd kryptovaluta för att hjälpa till att säkra nätverket och delta i blockförslagsprocessen.

Enkelt uttryckt, ju större en blockkedjas valideringsnätverk (även kallat förtroendenätverk) är, desto svårare är det att attackera.

Om du inte känner till denna process kan du kolla in vår artikel om kryptostaking eller vår video som beskriver allt du behöver veta om processen.

Vill du tjäna mer belöningar på den ETH du stakar?  Kraken ger dig tillgång till restakingprocessen, så att du kan tjäna mer på din ETH, över fler blockkedjeprotokoll.

Dessutom behåller du hela tiden äganderätten till din stakade ETH när du restakar med Kraken.

Redo att få tillgång till ett sömlöst och pålitligt sätt att tjäna mer på din ETH?

Restakingprotokoll erbjuder en opt-in-tjänst där validerare (kallade restakare) kan återanvända sin stakade ETH, SOL eller annan kryptovaluta för flera protokoll samtidigt.

Detta inkluderar även likvida stakade tillgångar från protokoll som Rocket Pool och Lido Finance.

EigenLayer, som ett ledande exempel, består av en uppsättning smarta kontrakt som låter Ethereum-validerare restaka sina tillgångar och säkra andra Ethereum-baserade protokoll. 

EigenLayer kallar gemensamt dessa protokoll ”moduler” eller ”aktivt validerade tjänster (AVS)”.

När användare väljer att delta i restakingprotokoll accepterar de ytterligare slashingvillkor som sätts av varje modul, utöver Ethereums egna slashingåtgärder. 

Slashing är en viktig komponent i PoS-system där en validerares stakade tillgångar delvis eller helt konfiskeras om protokollet upptäcker skadligt beteende.

Varje AVS specificerar sina egna slashingvillkor för att uppmuntra validerare att agera i nätverkets bästa intresse. Utan dessa ytterligare straff skulle illvilliga validerare gemensamt kunna rikta in sig på och attackera sårbara moduler.

Likt delegerade PoS-modeller kan validerare anförtro registrerade operatörer att staka för deras räkning.

Detta alternativ ger restakare som kanske inte har tid eller utrustning att uppfylla systemresurskraven för vissa moduler en chans att delta i sina nätverk och tjäna belöningar (minus avgifter som tas ut av operatören).

Utöver EigenLayers poolade säkerhetsfunktion införs även en öppen AVS-marknadsplats där restakare fritt kan välja vilka moduler de vill hjälpa till att säkra.

Beslut kan påverkas av flera faktorer som en moduls resurskrav, belöningsgrad, upplevd risk eller vilken sektor den vänder sig till.

Till exempel kan en grupp validerare som tror på framtiden för orakelnätverk besluta att tillhandahålla poolad säkerhet till orakelbaserade AVS i utbyte mot deras inbyggda token.

Andra kan specifikt rikta in sig på AVS med hög belöning och hög risk som lanserats utöver EigenLayer i ett försök att generera maximala belöningar på stakade tillgångar.

Likvida restakingprotokoll förenar fördelarna med likvid staking och restaking, vilket erbjuder förbättrad likviditet, förbättrad kapitaleffektivitet och ytterligare avkastningsgenererande möjligheter.

Likvid staking åtgärdar problemet med illikviditet i traditionell staking, där token vanligtvis är låsta i smarta kontrakt och inte kan användas till andra blockkedjeprotokoll förrän stakingperioden är slut.

Genom likvid staking får användare en derivattoken (såsom Lido Protocols stETH) som representerar deras stakade tillgångar. Detta derivat, som ibland kallas en kvittenstoken, kan handlas, användas i DeFi-applikationer eller utnyttjas på andra sätt, allt medan de ursprungliga tillgångarna förblir stakade.

Likvid restaking tar detta koncept vidare.

Med dessa decentraliserade protokoll kan användare som stakar sina kryptotillgångar med hjälp av en likvid stakingplattform sedan restaka den derivattoken de får på EigenLayers protokoll och få en likvid restakingtoken (LRT) i utbyte.

LRT representerar en persons stakade och restakade tillgångar för flera protokoll.

En betydande fördel med likvid restaking är hur det eliminerar behovet av att köra en valideringsnod, samtidigt som det låter användare tjäna flera stakingbelöningar och behålla likviditet.

Detta åtgärdar ett centralt problem med restaking på EigenLayer, oavsett om det är genom inbyggd restaking eller genom att använda likvida stakingtoken, då det innebär att tillgångar låses och likviditet offras.

Populära likvida restakingprotokoll är Renzo Protocol, Puffer och Ether.Fi.

All ny teknik medför en egen uppsättning unika risker.

Restaking är inget undantag.

Denna lista tar bara upp några av de risker som restaking medför och är på intet sätt uttömmande.

Noggrann due diligence rekommenderas alltid innan man interagerar med ny kryptovalutateknik.

• Risk med smarta kontrakt: Smarta kontrakt kan innehålla potentiella sårbarheter eller brister i sin kod, såsom kodningsfel, buggar och bakdörrar. Dessa problem kan leda till oavsiktliga konsekvenser såsom ekonomisk förlust, säkerhetsöverträdelser eller utnyttjande av illvilliga aktörer.
• Risk med slashing: Slashing kan inträffa utan förvarning och resultera i betydande förluster. Kryptovaluta som valt att delta i restakingprotokoll kan utsättas för ökade slashingrisker på grund av de ytterligare villkor som varje AVS ställer.
• Motpartsrisk (operatör): Att hantera tredje parts stakingdelegater kräver att restakare anförtror dem sina insatta tillgångar. Restakingoperatörer måste följa varje moduls nätverksvillkor eller riskera att förlora medel genom slashing. I dessa scenarier är det oklart om restakare skulle få någon ersättning från dessa händelser.
• Systemrisk: När högre koncentrationer av användarnas medel är låsta i enskilda stakingprotokoll skapar det sårbara enskilda felpunkter och centraliseringsproblem som kan hota det bredare ekosystemet för kryptovaluta om de hackas eller korrumperas.

När Ethereum kom 2015 blev det den första blockkedjebaserade plattformen av sitt slag som lät utvecklare fritt lansera sina egna decentraliserade applikationer (dApps) på infrastrukturen.

Detta minskade inte bara tiden och kostnaden för att utveckla nya kryptovalutaprojekt, utan projekten kunde även dra nytta av Ethereums underliggande nätverkssäkerhet.

Ethereum Virtual Machine (EVM) är en körmiljö som tillhandahåller denna funktionalitet. Även om den erbjuder flera framträdande fördelar, är den inte utan begränsningar.

En dApp som byggs på Ethereums blockkedja som inte är kompatibel med EVM drar nämligen inte nytta av nätverkssäkerheten. Denna begränsning skapar i sin tur flera andra problem:

• Vissa typer av applikationer inom Ethereum-ekosystemet måste bygga sina egna förtroendenätverk.
• Det kan ta lång tid och kräva betydande summor pengar innan oberoende projekt kan etablera sin egen tillräckligt decentraliserade och säkra uppsättning validerare.
• Investering och staking med nya projekt medför enligt vissa högre risker jämfört med staking med välkända blockkedjor. För att kompensera för detta tvingas nyare projekt ofta betala ut högre belöningar för att locka validerare till sina nätverk, vilket kan resultera i onödig värdeförlust.
• Totalt sett kan inkompatibiliteten skapa skillnader bland dApps i Ethereum-ekosystemet, där vissa applikationer har större kryptoekonomisk säkerhet än andra.

Du kanske undrar varför det spelar någon roll om vissa applikationer är mindre säkra?

Branschaktörer hävdar att dApps bara är lika säkra som de mellanprogram som de förlitar sig på för att fungera (blockkedjebroar, orakel osv.).

Ofta förlitar sig dessa mindre mellanprogram på sina egna förtroendenätverk och säkras av betydligt färre stakade tillgångar än Ethereum-blockkedjan. Det gör dem mycket lättare att attackera.

Därför medför de inneboende sårbarheter eller enskilda felpunkter som kan äventyra säkerheten för andra dApps om de hackas eller utnyttjas.

Till exempel är Axie Infinity (AXS) ett populärt play-to-earn-kryptospel som är byggt på Ethereum-blockkedjan. 2022 drabbades dock projektets Ronin-sidokedja av ett stort intrång, vilket gjorde att hackare kunde stjäla över 170 000 ether (ETH) och 25 miljoner USD Coin (USDC).

Då var det branschens största DeFi-hack någonsin.

Restakingprotokoll syftar till att åtgärda denna typ av begränsning genom att låta validerare restaka sina kryptotillgångar för en rad tjänster, även de som är inkompatibla med lager 1:s virtuella maskin.

Resultatet är delad kryptoekonomisk säkerhet över flera protokoll och tjänster, vilket förespråkare tror kommer att resultera i ett mer robust ekosystem av decentraliserade applikationer.

Utöver EigenLayers Ethereum-baserade restakingprotokoll är andra exempel på restakingprotokoll under tidig utveckling för andra ledande lager 1-blockkedjor.

• Bitcoin: Babylon
• Solana: Picasso
• Near: Octopus 2.0

Sammanfattningsvis utgör restaking ett betydande framsteg inom blockkedjetekniken, särskilt i PoS-baserade nätverk (bevis på insats) som Ethereum. 

Genom att göra det möjligt för validerare att återanvända sin stakade kryptovaluta för olika PoS-tjänster, åtgärdar restaking viktiga begränsningar i den traditionella stakingmodellen. 

Denna innovation utökar inte bara de potentiella belöningarna för validerare utan förbättrar även nätverkssäkerheten genom att aggregera resurser och dela dem över olika plattformar.

Är du redo att få mer belöningar på din ETH och börja restaka med Kraken?

Kraken erbjuder en sömlös restakingupplevelse som låter dig delta i denna innovativa del av ekosystemet för kryptovaluta. När du restakar med Kraken behåller du hela tiden äganderätten till din stakade ETH och kan komma igång på några minuter.

Redo att börja restaka med Kraken i dag?