Vad är en decentraliserad applikation (dApp)?

En decentraliserad applikation (dApp) är en gemenskapsstyrd mjukvaruapplikation som körs på ett distribuerat nätverk. 

DApps liknar traditionella appar, men med några viktiga skillnader. Till skillnad från traditionella företag som hostar applikationer, som Alphabet, Snap Inc. eller Meta, drivs och tillhandahålls dApps vanligtvis av ett mer distribuerat nätverk av deltagare.

dApps kopplar användarna direkt till varandra med hjälp av blockkedjeteknik och smarta kontrakt. Dessa innovationer har gjort det möjligt för dApps att ersätta rollen som en mellanhand med rader av datorkod i stället. Datorkoden som driver en dApp kan konfigureras för olika användningsområden och är offentligt tillgänglig för alla med en internetanslutning att granska.

Appar har blivit en naturlig del av människors digitala vardag, från att beställa taxi till att spåra paket och boka teaterbiljetter. Även om dessa tjänster är praktiska har de traditionella appar vi använder på våra smartphones och andra enheter en rad grundläggande nackdelar:

• Appar skapas och kontrolleras av centraliserade, vinstdrivna företag. Dessa företag tar vanligtvis ut en avgift eller samlar in användarnas personuppgifter för att generera intäkter (som många e-handels- och sociala nätverkssajter).
• Vissa appar är endast tillgängliga för användare i utvalda länder eller regioner.
• Företag kan ta bort användare från appar eller frysa deras konton utan förvarning.
• Företag kräver ofta att användarna lämnar personuppgifter som e-postadresser, mobilnummer, bankuppgifter osv. för att kunna skapa ett konto. 
• Användarna måste helt lita på att företagen bakom apparna skyddar och hanterar deras personuppgifter och känsliga information på rätt sätt.

dApps har vuxit fram som ett peer-to-peer-alternativ till vanliga appar, fria från mellanhänders inblandning. Användare av dApps erbjuder och tar emot tjänster direkt av varandra – ofta utan provisionsavgifter, månadskostnader eller datainsamling för att genomföra tjänsten.

Dessutom är de flesta dApps gratis att använda, tillgängliga för vem som helst i världen och motståndskraftiga mot censur.

Slutligen spelar användarna av dApps själva ofta en viktig roll i att upprätthålla nätverkets säkerhet genom att driva sin egen nod. De kan också vara delaktiga i styrningen av protokollet och bestämma projektets framtida strategiska inriktning.

För att decentraliserade applikationer ska kunna fungera autonomt krävs logikstyrda regler som utför grundläggande appfunktioner.

Säg att en utvecklare vill skapa en dApp som fungerar precis som Uber, Lyft eller någon annan samåkningsapp. En central funktion skulle vara att automatiskt koppla ihop en förare med en passagerare så snart båda parter är överens om priset.

Appen skulle också behöva ett transparent system för att registrera människors transaktioner och interaktioner. För att vara verkligt decentraliserad måste vem som helst i världen kunna granska de interaktioner som dApp:en möjliggör. 

Dessutom skulle dApp:en behöva någon form av elektroniskt betalningsalternativ som fungerar över ett peer-to-peer-nätverk. 

Vidare skulle nätverket inte kräva att kunder lämnar personuppgifter, eftersom personlig information kan döljas med hjälp av kryptografi. 

Slutligen, eftersom dApp:en skulle lanseras utan något företag som övervakar den, behöver infrastrukturen vara öppen källkod. Öppen källkod gör det möjligt för utvecklare från appens community att förbättra protokollet efter lanseringen.

Fyra centrala komponenter samverkar för att uppnå dApp:ens mål:
 

1. Smarta kontrakt

2. Blockkedjeteknik

3. Kryptovaluta

4. Orakel
    

Smarta kontrakt är datorbaserad kod som utvecklare kan skriva för att genomdriva och utföra en rad olika funktioner. Smarta kontrakt använder fördefinierade regler för att automatiskt utföra åtgärder.

Tillbaka till samåkningsexemplet: ett smart kontrakt kan ställas in så att en bil skickas till din plats först efter att kontraktet automatiskt verifierat att du har tillräckliga medel för att betala resan. Det smarta kontraktet kan också programmeras att veta att om du beställer en resa för sex personer måste det skicka ett fordon med tillräckligt många platser för ditt sällskap.

Det smarta kontraktet kan uppnå allt detta utifrån de regler som är programmerade i det, i stället för att förlita sig på en enskild persons bedömning.

Det är därför många ser smarta kontrakt som ett decentraliserat sätt att utföra affärslogik. Det är också därför smarta kontrakt ofta har jämförts med varuautomater. I en varuautomat: om du lägger i tillräckligt med pengar och gör ett val, så får du den vara du valt. 

När smarta kontrakt väl har programmerats och driftsatts krävs (precis som för varuautomater) ingen mellanhand för att verkställa reglerna. De är tillitslösa mekanismer som utvecklare kan använda för att ta bort mänskliga mellanhänder vid verkställande av avtal, vilket gör dem perfekta för autonoma plattformar. Trots att människor inte är inblandade när avtalen verkställs kan auktoriserade utvecklare ändå göra regelbundna tekniska uppdateringar för att hålla applikationen säker och interoperabel med andra plattformar.

Blockkedjeteknik är en typ av transparent, distribuerad informationsdatabas som utgör den underliggande tekniken bakom Bitcoin-protokollet och olika andra typer av kryptovalutor. Bitcoins blockkedja spårar transaktioner av sin egen kryptovaluta, men andra blockkedjenätverk som Cardano, Solana och Polkadot kan spåra alla möjliga andra typer av information utöver transaktioner.

Traditionellt sköter ett enskilt företag, till exempel en bank, en central huvudbok över transaktioner, kontouppgifter och annan data. En blockkedja bygger däremot på ett globalt nätverk av frivilliga deltagare, så kallade ”noder”.

Vem som helst med en internetanslutning kan bli en nod och bidra till att driva ett blockkedjenätverk. Det är just den här möjligheten för vem som helst att ansluta sig och bidra till att upprätthålla informationen som ger blockkedjor en av sina mest utmärkande egenskaper – att vara decentraliserade. Blockkedjan själv bidrar till att upprätthålla samsyn kring giltigheten i den information som lagras på var och en av dessa noder, tack vare en särskild funktion som kallas konsensusmekanism.

Blockkedjenätverk gör det möjligt för kunder att behålla en viss grad av anonymitet när de genomför transaktioner. Det beror på att uppgifterna utförs via kryptografiskt genererade adresser, så kallade publika nycklar.

Inga personuppgifter krävs för att registrera dig – dApp-kunder behöver bara ansluta nycklarna till sin kryptoplånbok, som består av en slumpmässigt genererad sträng av bokstäver och siffror, en så kallad alfanumerisk kod. Om du vill lära dig mer om kryptografin bakom kryptovalutor kan du läsa vår artikel Hur använder kryptovalutor kryptografi?

En av de största fördelarna med blockkedjans huvudbok är dess oföränderlighet – när verifierad data väl har lagts till kan den inte ändras, bara uppdateras. Information som publiceras på blockkedjan är dessutom censurbeständig och offentligt tillgänglig för alla med en internetanslutning.

Slutligen: i stället för att en enda kopia sparas på en server kopieras och distribueras information som lagras på en blockkedja till alla deltagare i nätverket. Den här egenskapen eliminerar enskilda felkällor och gör blockkedjenätverk svåra att angripa – särskilt i takt med att nätverket växer.

Kryptovaluta erbjuder ett sätt att överföra värde peer-to-peer via ett blockkedjenätverk. Dessa icke-fysiska token kan köpas via en plattform som Kraken, tjänas in genom kryptomining eller tas ut i krypto-bankomater. Investerare förvarar sina kryptovalutor på ett personligt digitalt konto, en så kallad kryptoplånbok. 

Inom dApps kan kryptovalutor användas för att betala för exempelvis tjänster eller varor. Alternativt kan de också ge innehavare möjlighet att delta i styrningen på kedjan.

Styrningstoken ger innehavare rösträtt över hur en dApp förvaltas och utvecklas. Ju fler styrningstoken en person har, desto tyngre väger rösten i omröstningen.

De flesta dApp:ar behöver externa data för att fungera korrekt. All information som blockkedjor spårar har trots allt inte sitt ursprung på själva blockkedjan.

En decentraliserad prediktionsmarknad, som till exempel Augur, behöver hämta korrekt och aktuell information från källor utanför blockkedjan för att avräkna vadslagningar. För att hämta dessa data utan att förlita sig på en enskild aktör använder blockkedjor en automatiserad tjänst som kallas orakel. 

Orakel som Chainlink och Band Protocol matar data direkt till dApp:ar via ett API i stället för via en enskild tredje part. Det gör att data från källor utanför blockkedjan kan föras in i dApp:ar på ett tillförlitligt men ändå decentraliserat sätt.

dApp:ar använder dessa data för att skapa och uppfylla villkor som är programmerade i smarta kontrakt, vilket avsevärt utökar nyttan med decentraliserade applikationer.

Utvecklare kan skapa dApp:ar som erbjuder en mängd olika tjänster, från marknadsplatser online som Origin till videoströmningsplattformar som Livepeer. I praktiken kan vilken befintlig applikation som helst idag omvandlas till en autonom, peer-to-peer-driven dApp.

Det huvudsakliga användningsområdet för dApp:ar är att ta bort beroendet av centraliserade, monopolistiska applikationer. Traditionella appar tar ofta ut dolda avgifter och stora andelar från sina kunder.

Tänk dig att ett antal Airbnb-värdar ville få en decentraliserad app för rumsuthyrning utvecklad. Syftet med den här dApp:en skulle vara att minska deras beroende av ett enda företag för att matcha rumsuthyrare med rumssökande, samtidigt som de kan behålla mer av sin vinst. Allt de skulle behöva göra är att samla ihop medel och anlita ett välrenommerat utvecklarteam för att bygga dApp:en.

När dApp:en väl är lanserad körs den autonomt, utan mellanhandsavgifter, och låter värdarna komma i direktkontakt med sina kunder. När kunderna kopplat in sin web3-plånbok kan användningen av en sådan dApp vara lika enkel som att använda vilken traditionell webbplats eller onlinetjänst som helst.

dApp:ar kan också effektivisera tjänster som traditionellt är tidskrävande på grund av mänsklig inblandning. Tänk på tjänster som livförsäkring. I stället för att vänta i veckor på en utbetalning kan ett smart kontrakt programmeras att frigöra medel omedelbart när ett dödsbevis har lämnats in och verifierats.

På senare år har utvecklingen av dApps lett till att sektorn för decentraliserad finans (DeFi) har vuxit fram. Begreppet syftar på ett ekosystem av dApps som erbjuder en rad peer-to-peer-baserade finansiella tjänster, däribland tokenbyten, utlåning, lån och försäkring.

Dessa autonoma applikationer gör det möjligt för vem som helst att i praktiken bli sin egen bank. Man kan låna ut sina egna tillgångar till en global pool av traders och låntagare och få ränta för det. Dessa finansiella tjänster, däribland Uniswap, Curve, Aave med flera, drivs av automatiserade smarta kontrakt, vilket innebär att kunderna inte behöver förlita sig på att motparten infriar sina åtaganden.

För att ta ett DeFi-lån måste kunden sätta in tillräckligt med säkerheter på en viss kryptoplånboksadress. Dessa medel styrs uteslutande av det smarta kontraktet, som omedelbart ersätter långivaren om låntagaren inte fullgör sina återbetalningar.

Den här funktionen ger långivaren fullständigt skydd och trygghet och gör det möjligt att tryggt göra affärer med vem som helst i världen. Låntagare får tillgång till kapital utan att behöva kreditbetyg eller omfattande dokumentation. Den fördelen är avgörande för personer utan bankkonto i utvecklingsländer, som annars inte skulle ha tillgång till finansiella tjänster.

Nu när du har lärt dig allt om decentraliserade applikationer, är du redo att ta nästa steg på din kryptoresa? Klicka på knappen nedan och köp dApp-tokens på Kraken idag.